Det här med kärlek och livet

Jag är singel. En rätt nöjd sådan! (Nedanstående inlägg gäller inte längre... det var en skön, kort förälskelse, inget mer).

Jag njuter av ensamheten och alla möjligheter som det kan innebära. Man kan otvunget träffa nya vänner att ha kul med på helgerna eftersom de gamla, som fortfarande lever i sina parförhållanden, inte finns kvar som förr... Eller det är lite så här också att jag lever ett annat liv jag med. Man utvecklas med tiden, tack och lov! Jag vill hur som helst skapa mig ett eget bra umgänge som är hållbart innan jag går in i ett nytt förhållande. Jag vill veta vem jag är helt ut innan jag går in i ett nytt föhållande.

I alla fall försöker jag inbilla mig att det är skönt. Visst, jag menar allt ovanstående! Men det är jävligt trist att äta middag en måndag ensamen. För att inte tala om fredag-lördag. Jag tror i och för sig inte att jag i dagsläget är kapabel till att leva i ett seriöst förhållande just nu. Ändå finns den där längtan efter någon som är sådär superspeciell, en som verkligen älskar mig som jag älskar. Som får det att pirra i magen, som gör mig sjukskrivningsmässig. Som kan ta mig för den jag är som jag kan ta för den han är. Jag började med Facebook i höstas och hittade en massa folk som jag av olika anledningar tappat kontakten med. Vi pratar med varandra och upptäcker varandra på nytt. Men som sagt, jag är inte i fas för seriösa saker just nu.

Mitt liv har kantats med taskig tajming! När det gäller vilken klass jag ska gå i i olika skolor: de som gick i klasserna över eller under mig har haft de roligare klasserna, när det gäller jobb: strax efter det att jag skulle blivit inLASad på några ställen och de inte har "anställningstänket" så jag blev utLASad... ja, några månader senare anställdes alla som var kvar... Kärlek: då jag inte är mottaglig så kommer alla prinsar ridande som fan! Kommer de att finnas kvar då jag varit singel klart? Tveksamt... Hoppet är i alla fall det sista som ska överge en, sägs det.

Har inte känt för att skriva nåt....

Det har gått ett tag sedan jag kände mig skrivsugen, men nu verkar det ha släppt lite. Livet har varit minst sagt turbulent på slutet och skrivandet har legat på låg prio. Men snart har jag nog landat. Tankar som borde bli skrift börjar komma till mig och det är ett bra tecken på många saker :-)

Var sak har sin tråd - det här var mest ett mellansnack!