Norra Sverige, is, isbjörnar och förväntningar

Jag arbetar inom turismen. Till norra Sverige kommer det folk, även svenskar, med en bild av hur norra delen av vårt land är. Här kommer några exempel från min tid på turistbyrån.

1)Ett kryssningsfartyg med en massa tyskar lägger till i Umeå och vi har ordnat med guidade bussturer för 2/3:ar av passagerarna. Den sista tredejdelen har några timmar i stan för shopping och så. De har fått en karta som visar Umeå centrum och där ska de hålla sig, annars missar de båten som ska vidare. En del av dem kommer in på turistbyrån för att köpa souvenirer, kolla mejl osv... och en gäst frågade lite om stan och så. Men så var det en fråga som han verkligen ville ha svar på. Jag såg på honom att någonstans visste han svaret, men var ändå tvungen att ställa den: "Can I see a moose some where here?" och pekade på kartan över Umeå centrum. "No" svarade jag. "We hardly see them at all in the woods".

2)En svensk kvinna från södra Sverige hade valt Umeå universitet för sin distansutbildning under höstterminen för att det låg så långt norrut. Hon tänkte ta upp sin familj och kom in till oss för att ta reda på lite vad de kunde hitta på under den helgen. Hennes fråga var om vi hade någon bra skidort här. Jag undrade vad hon hade i tanken, var de brukade åka skidor och så. De brukade vara i Åre, Sälen osv. Jag svarade att i Umeåregionen finns inte just den skidåkningen eller skidorter, då måste man till fjällvärlden som är Kittelfjäll, Hemavan och Tärnaby. Sen kom det fram att det var i oktober som hon hade tänkt ta upp familjen på en skidweekend! Jag sa då att här inte finns så pass med snö att det finns några backar öppna. Vi har ingen snö alls här då för det mesta. Hon blev oerhört besviken och det kändes nästan som att det var mitt fel att vi inte har tillräckligt med snö den tiden på året. Hennes kommentar var den här: "Här har jag valt universitet efter geografin! Jag ville så långt norrut för att ta del av vintern ordentligt!". Hur var hennes geografiundervisning i grundskolan, var den fråga jag fick i mitt huvud den gången.

3) Det här är jättevanligt. Ett par kommer in och jag förmodar de kommer från Medelhavsområdet någonstans. De vill, som så många andra, åka upp så långt man kan komma på jordklotet. De har en bild om att det är så märkvärdigt, bara man är längst upp. Jag kan förstå den här grejen i juni då midnattsolen är, men nu... Just det här paret ville den här helgen, 19-21 september, åka till ishotellet i Jukkasjärvi. Vi sa att det inte var öppet eftersom det är för varmt för att ett ishotell ska kunna existera. Isen smälter, liksom. Och de blir jätteförvånade! Tjejen i paret ville i alla fall så långt norrut hon kunde komma, de hade den här helgen på sig. Jag tror att killen bor här och har lite större förståelse än tjejen och vi förklarade att de kan få alldeles fantastisk natur närmare än i Kiruna. De skulle få mer upplevelse om de valde att åka mindre bil och föreslog Mårdseleforsarna i Vindelälven,som är en av de fyra nationalälvarna i Sverige, och sedan vidare upp till Tärnaby/Hemavan. Istället för att köra minst dubbelt så långt och tillbringa större delen av tiden i bilen och bara swischa förbi naturen.

Idag kom de in igen och de hade bestämt sig för att följa vårt råd. Bra så. Men så kommer tjejen in ensam efter en stund och sa att "I want to see ice and white bears". Igen fick jag förklara att det inte är rätt årstid för is och snö. Jag förklarade att hon fick åka till Kebenikajse, som är det högsta berget i landet och bestiga det berget för att komma till glaciärerna. Det är liksom inte en grej man gör lite sponant så. Och för att se isbjörnar måste hon till typ Nordpolen. Hennes fråga på det var "Hur långt är det dit?".

Kontenta: En del ger sig inte! De har sin bild och vad man än säger så kan man inte slå hål på den bilden. Geografi är ett bra ämne i skolan!

Ensam mamma söker...

Kom hem från jobbet efter fredagsmiddagen var intagen på Max Hamburgerrestauranger. Slog på tv:n och där var då programmet "Ensam mamma söker...". Kanske inte just mitt favoritprogram, men lite trevligt ändå. Tre ensamstående mammor får chansen att möta Kärleken under en sommar. Allt är oerhört trevligt, alla är nyfikna och så väldigt positiva under det första programmet. Mammorna och killarna intervjuas: "Hur känns det här?" "Vill du träffa henne igen?". Ja, ni fattar upplägget. Vem ska väljas i slutänden?

Så kom det citatet: "Känslor är känslor. Det är nästan som en melodifestival, man kan inte tävla i känslor".

Hur får man till en sådan formulering? Jag har ännu inte bestämt mig för om det var ett bra eller dåligt säg, men killen som fällde den känns inte som den mest intelligenta personen...