torsdag 2 oktober 2008

Insikt 2

Så är det bara att inse. Fejsa verkligheten. Diagnosen "Deprimerad". Jag trodde att om man fick en sådan var man så orkeslös att man inte skulle klara av jobb och så. Visst, jag har haft svårt att klara av att orka en massa men jag har ju klarat av att arbeta.

Det finns en del tester man kan göra och de har nu visat mig att jag är rätt så nere. Det liv jag levt de senaste åren och då fram för allt det senaste året ska man inte behöva leva. För mycket av allt som har med oro, inte veta om man har någonstans att bo eller inte, har jag jobb, barnens liv och välmående, sonen fick diagnos han med, en sambo som bröt ihop och jag var tvungen att ta hand om hans ångest med... Vem tänkte någonsin på mig? Det var det ingen som gjorde. Nu gör jag det. Har fått hjälp att hitta en bra läkare, medicin är på väg och samtalsterapi med. Bra kvinna reder sig inte själv, alltså.

En dag, någon gång i framtiden, kommer den här damen att vara en lyckligare dam. Det får ta den tid det tar. Jag orkar inte må illa längre.

Inga kommentarer: