Sårbar

Idag har vi på jobbet kollat hur sommaren kommer att se ut. Den här sommaren har jag tänkt att verkligen se till att vara med barnen då de är hos mig. Något annat finns inte.

Vi kan ta en tillbakablick:
I samma veva som jag och barnens pappa gick skilda vägar blev jag examinerad till ett nytt yrke och jag har haft vikariat som blivit sommarvikariat (i förhoppningen om att det skulle bli något mer) som blev mer ett tag. Tills det var dags att hoppa på nästa vikariat som blev ett sommarvikariat (i samma förhoppning om att det skulle bli mer)... osv. Branschen jag hoppade på var journalistbranschen. Den bransch som AMS haft på sin svarta lista över "yrke du inte ska hoppa på" under många år.

Så jag var arbetslös länge - fick sommarvikariat (i förhoppningen om att det skulle ge mer, vilket det aldrig gjorde) och gick miste om ytterligare en sommar med barnen... Tack, barnens mormor och morfar för att ni varit dagis under så många somrar!!!

Tillslut fick jag ett s k Plusjobb, som sosseregeringen grejade. Tack! Det var super för mig just då! Verkligen! Men... som med allt annat har det sitt slut och nu närmar sig slutet även här.

Sommarplanering: I vår familjekonstellation, med alla ex och barn som är inblandade är vi 15 personer. Som ska försöka få sommaren att gå ihop på ett bra sätt. Jag och barnens pappa (tillsammans med sin nuvarande sambo och sitt ex som han har barn med, med sambons ex som hon har barn med) har kommit fram till att det är bra att vara fyrkantig. Att bara köra på med samma veckor hela året.

Jobbet: I januari sa jag till min chef att så här ser min sommar ut, jag berättade vilka veckor jag måste vara ledig för då är barnen med mig. Nu funkar inte det alls. Idag har vi försökt få sommaren att gå ihop på jobbet och jag begär verkligen inte mycket. Jag begär två veckor då barnen är med mig, sedan jobbar jag två veckor och efter det vill jag vara med barnen i två veckor. Det finns de som tycker att fyra veckors ledighet i ett streck är det enda som funkar - ja, det vill jag med, men det kommer jag att få en vacker dag om cirka 5-8 år eller så. Bah! Jag känner mig som en bitch för att jag vill vara med mina barn under sommaren! Visst är det fel att behöva tänka så?!

Hur gör man?