Igår blev jag bjuden på middag hos min fantastiskt söta och fina pojkvän. Han är även en bra kock, ska tilläggas. Han lagade något han kallade "Kärlekslax" och den var riktigt god.
Efter en prommis i staden där vi kollade in hur utelivet såg ut kom vi hem. Mitt blodsocker hade nått någon slags bottennivå och undrade om han hade nåt socker hemma. "Kära du, jag har ju 'Kärleksmums' som du ska få".
Vad säger man? Blir man inte alldeles helt rörd, varm i kroppen och glad i hela människan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar