Gamla hus

Vi har flyttat rätt många gånger det gångna året. Ett samboskap som inte var så lyckat var starten och inom nio månader hade vi flyttat inte mindre än tre gånger, barnen och jag. Jag kan meddela att det var förenat med en hel del stress.

Först var vi kvar i den underbara lägenheten där vi blev sambos - han flyttade ut och ensamen klarade jag inte av den enorma hyran som den hade. I februari hittade jag det hus vi nu bor i och en trerummare. Ett hus från 1937 som är rätt mycket i orginal - med de fördelar och nackdelar som det innebär. Fördelarna är de att huset har charm, dörrarna är kvar från -37 och man har inte på 40- och 50-talen fått för sig att spika upp masoniteskivor över speglarna på dörrarna och måla dem vita. Takhöjden är på 2.70 och fönstren höga. Ute på gården har vi rabarber och vinbär och en stenmur runt. Det känns som om vi bor i ett eget hus!

Nackdelarna är de att huset är enormt eftersatt.

I maj flyttade vi upp en trappa i samma kåk till en större lägenhet så även jag fick ett eget rum, istället för att ha ett kombinerat sov- och vardagsrum. Men... Sonen har nu fått för sig att han hör röster och ser "personer" när han ska lägga sig. I går hade "de" sagt: "Sov, sov..." I natt hörde och såg han dem igen. Jag har inte hört eller sett något alls. Men min granne säger att han och hans kompisar har varit med om lite saker som att handtag på dörrar har plötsligt rört sig...

Hmmm... Vad ska man tro? Har jag en son som faktiskt på riktigt har en förmåga, eller ska man tro att allt är inbillning och att det har med mörkrädsla att göra? Han sover bredvid sin mamma i natt i alla fall.