onsdag 23 april 2008
Vårkänslor
För inte så länge sedan kände jag att det här med kärlek kunde allt vänta ett tag till. Skönt att vara singel. Men nu vet jag inte längre. Kanske är det våren, solen, uteserveringarna som kommer fram en efter en. Men jag vill träffa en jävligt snygg kille som är intelligent och som också kan ha kul. En vars ögon bara gnistrar när han ler. Som tycker att jag är helt underbar. Man kan höra av sig till mig! ;-)
fredag 4 april 2008
Sårbar
Idag har vi på jobbet kollat hur sommaren kommer att se ut. Den här sommaren har jag tänkt att verkligen se till att vara med barnen då de är hos mig. Något annat finns inte.
Vi kan ta en tillbakablick:
I samma veva som jag och barnens pappa gick skilda vägar blev jag examinerad till ett nytt yrke och jag har haft vikariat som blivit sommarvikariat (i förhoppningen om att det skulle bli något mer) som blev mer ett tag. Tills det var dags att hoppa på nästa vikariat som blev ett sommarvikariat (i samma förhoppning om att det skulle bli mer)... osv. Branschen jag hoppade på var journalistbranschen. Den bransch som AMS haft på sin svarta lista över "yrke du inte ska hoppa på" under många år.
Så jag var arbetslös länge - fick sommarvikariat (i förhoppningen om att det skulle ge mer, vilket det aldrig gjorde) och gick miste om ytterligare en sommar med barnen... Tack, barnens mormor och morfar för att ni varit dagis under så många somrar!!!
Tillslut fick jag ett s k Plusjobb, som sosseregeringen grejade. Tack! Det var super för mig just då! Verkligen! Men... som med allt annat har det sitt slut och nu närmar sig slutet även här.
Sommarplanering: I vår familjekonstellation, med alla ex och barn som är inblandade är vi 15 personer. Som ska försöka få sommaren att gå ihop på ett bra sätt. Jag och barnens pappa (tillsammans med sin nuvarande sambo och sitt ex som han har barn med, med sambons ex som hon har barn med) har kommit fram till att det är bra att vara fyrkantig. Att bara köra på med samma veckor hela året.
Jobbet: I januari sa jag till min chef att så här ser min sommar ut, jag berättade vilka veckor jag måste vara ledig för då är barnen med mig. Nu funkar inte det alls. Idag har vi försökt få sommaren att gå ihop på jobbet och jag begär verkligen inte mycket. Jag begär två veckor då barnen är med mig, sedan jobbar jag två veckor och efter det vill jag vara med barnen i två veckor. Det finns de som tycker att fyra veckors ledighet i ett streck är det enda som funkar - ja, det vill jag med, men det kommer jag att få en vacker dag om cirka 5-8 år eller så. Bah! Jag känner mig som en bitch för att jag vill vara med mina barn under sommaren! Visst är det fel att behöva tänka så?!
Hur gör man?
Vi kan ta en tillbakablick:
I samma veva som jag och barnens pappa gick skilda vägar blev jag examinerad till ett nytt yrke och jag har haft vikariat som blivit sommarvikariat (i förhoppningen om att det skulle bli något mer) som blev mer ett tag. Tills det var dags att hoppa på nästa vikariat som blev ett sommarvikariat (i samma förhoppning om att det skulle bli mer)... osv. Branschen jag hoppade på var journalistbranschen. Den bransch som AMS haft på sin svarta lista över "yrke du inte ska hoppa på" under många år.
Så jag var arbetslös länge - fick sommarvikariat (i förhoppningen om att det skulle ge mer, vilket det aldrig gjorde) och gick miste om ytterligare en sommar med barnen... Tack, barnens mormor och morfar för att ni varit dagis under så många somrar!!!
Tillslut fick jag ett s k Plusjobb, som sosseregeringen grejade. Tack! Det var super för mig just då! Verkligen! Men... som med allt annat har det sitt slut och nu närmar sig slutet även här.
Sommarplanering: I vår familjekonstellation, med alla ex och barn som är inblandade är vi 15 personer. Som ska försöka få sommaren att gå ihop på ett bra sätt. Jag och barnens pappa (tillsammans med sin nuvarande sambo och sitt ex som han har barn med, med sambons ex som hon har barn med) har kommit fram till att det är bra att vara fyrkantig. Att bara köra på med samma veckor hela året.
Jobbet: I januari sa jag till min chef att så här ser min sommar ut, jag berättade vilka veckor jag måste vara ledig för då är barnen med mig. Nu funkar inte det alls. Idag har vi försökt få sommaren att gå ihop på jobbet och jag begär verkligen inte mycket. Jag begär två veckor då barnen är med mig, sedan jobbar jag två veckor och efter det vill jag vara med barnen i två veckor. Det finns de som tycker att fyra veckors ledighet i ett streck är det enda som funkar - ja, det vill jag med, men det kommer jag att få en vacker dag om cirka 5-8 år eller så. Bah! Jag känner mig som en bitch för att jag vill vara med mina barn under sommaren! Visst är det fel att behöva tänka så?!
Hur gör man?
onsdag 2 april 2008
Mera kärleksprat
Ja, det är ju ett ämne som aldrig sinar det här! Barnen tycker att deras moder ska ha en kille. Modern själv känner kanske att det inte är riktigt läge för det just nu. Var sak har sin tid, så att säga. Landa i livet har sin och där är jag nu.
Vi satt i kväll och åt lite glass och pratade. Dottern tycker att jag ska bli ihop med en kompis pappa ("För då blir jag och kompisen syskon!" sa hon och log med hela ansiktet. Sonen var inte lika förtjust), alternativt en annan kompis nyskilde pappa ("För då blir ju hon och jag syskon!" sa hon lika överförtjust). Nja, modern gillade inte direkt de här förslagen. Sedan kom hon på att hennes vikarie på skolan - en kille på 22 år kunde vara något ("Han fyller 23 på lördag!" sa hon och skrattade då hon insåg att det kanske skulle bli något för ungt för modern).
Sonen går efter hur mycket film killar har hemma eller har kunskap om. En kompis har något på 1000 filmer hemma. Efter att ha varit där och lånat några sa han: "Mamma, bli ihop med honom! Och gör inte slut!"
De är tänkande varelser och de vill inte att jag ska vara ensamen. Men ensamen är rätt skönt att vara. För det mesta. Om man inte ska äta middag... på helgen...
Vi satt i kväll och åt lite glass och pratade. Dottern tycker att jag ska bli ihop med en kompis pappa ("För då blir jag och kompisen syskon!" sa hon och log med hela ansiktet. Sonen var inte lika förtjust), alternativt en annan kompis nyskilde pappa ("För då blir ju hon och jag syskon!" sa hon lika överförtjust). Nja, modern gillade inte direkt de här förslagen. Sedan kom hon på att hennes vikarie på skolan - en kille på 22 år kunde vara något ("Han fyller 23 på lördag!" sa hon och skrattade då hon insåg att det kanske skulle bli något för ungt för modern).
Sonen går efter hur mycket film killar har hemma eller har kunskap om. En kompis har något på 1000 filmer hemma. Efter att ha varit där och lånat några sa han: "Mamma, bli ihop med honom! Och gör inte slut!"
De är tänkande varelser och de vill inte att jag ska vara ensamen. Men ensamen är rätt skönt att vara. För det mesta. Om man inte ska äta middag... på helgen...
Vårvinterbad
Sonen hade utedag med skolan igår, de har det varje vecka och det är bra. Tre timmar en eftermiddag i veckan är de ute - vädret spelar ingen roll, ut ska de! Igår var de vid älven och efter att de varit där cirka en halvtimme eller nåt får jag ett samtal från sonens lärare som skjutsat hem honom. Orsak: sonen har badat lite i älven!
Jag ringde hem för att prata med sonen och höra hur det var med honom: "Mamma, det var så jävla kallt. Jag måste skriva till Rekordboken för ingen kan ha gjort det här" sa den lilla pojken. Jag frågade hur mycket av kläderna som var blöta, om han hängt upp dem på element osv. Skorna hade klarat sig, visade det sig! Hur? Sonen förklarade ordagrant så här: "Det var som om tyngdpunkten var på överkroppen. Fötterna var kvar i gräset"
Hur kan man som 11-åring formulera sig så? Det är underbart!
Jag ringde hem för att prata med sonen och höra hur det var med honom: "Mamma, det var så jävla kallt. Jag måste skriva till Rekordboken för ingen kan ha gjort det här" sa den lilla pojken. Jag frågade hur mycket av kläderna som var blöta, om han hängt upp dem på element osv. Skorna hade klarat sig, visade det sig! Hur? Sonen förklarade ordagrant så här: "Det var som om tyngdpunkten var på överkroppen. Fötterna var kvar i gräset"
Hur kan man som 11-åring formulera sig så? Det är underbart!
tisdag 25 mars 2008
Det här med kärlek och livet
Jag är singel. En rätt nöjd sådan! (Nedanstående inlägg gäller inte längre... det var en skön, kort förälskelse, inget mer).
Jag njuter av ensamheten och alla möjligheter som det kan innebära. Man kan otvunget träffa nya vänner att ha kul med på helgerna eftersom de gamla, som fortfarande lever i sina parförhållanden, inte finns kvar som förr... Eller det är lite så här också att jag lever ett annat liv jag med. Man utvecklas med tiden, tack och lov! Jag vill hur som helst skapa mig ett eget bra umgänge som är hållbart innan jag går in i ett nytt förhållande. Jag vill veta vem jag är helt ut innan jag går in i ett nytt föhållande.
I alla fall försöker jag inbilla mig att det är skönt. Visst, jag menar allt ovanstående! Men det är jävligt trist att äta middag en måndag ensamen. För att inte tala om fredag-lördag. Jag tror i och för sig inte att jag i dagsläget är kapabel till att leva i ett seriöst förhållande just nu. Ändå finns den där längtan efter någon som är sådär superspeciell, en som verkligen älskar mig som jag älskar. Som får det att pirra i magen, som gör mig sjukskrivningsmässig. Som kan ta mig för den jag är som jag kan ta för den han är. Jag började med Facebook i höstas och hittade en massa folk som jag av olika anledningar tappat kontakten med. Vi pratar med varandra och upptäcker varandra på nytt. Men som sagt, jag är inte i fas för seriösa saker just nu.
Mitt liv har kantats med taskig tajming! När det gäller vilken klass jag ska gå i i olika skolor: de som gick i klasserna över eller under mig har haft de roligare klasserna, när det gäller jobb: strax efter det att jag skulle blivit inLASad på några ställen och de inte har "anställningstänket" så jag blev utLASad... ja, några månader senare anställdes alla som var kvar... Kärlek: då jag inte är mottaglig så kommer alla prinsar ridande som fan! Kommer de att finnas kvar då jag varit singel klart? Tveksamt... Hoppet är i alla fall det sista som ska överge en, sägs det.
Jag njuter av ensamheten och alla möjligheter som det kan innebära. Man kan otvunget träffa nya vänner att ha kul med på helgerna eftersom de gamla, som fortfarande lever i sina parförhållanden, inte finns kvar som förr... Eller det är lite så här också att jag lever ett annat liv jag med. Man utvecklas med tiden, tack och lov! Jag vill hur som helst skapa mig ett eget bra umgänge som är hållbart innan jag går in i ett nytt förhållande. Jag vill veta vem jag är helt ut innan jag går in i ett nytt föhållande.
I alla fall försöker jag inbilla mig att det är skönt. Visst, jag menar allt ovanstående! Men det är jävligt trist att äta middag en måndag ensamen. För att inte tala om fredag-lördag. Jag tror i och för sig inte att jag i dagsläget är kapabel till att leva i ett seriöst förhållande just nu. Ändå finns den där längtan efter någon som är sådär superspeciell, en som verkligen älskar mig som jag älskar. Som får det att pirra i magen, som gör mig sjukskrivningsmässig. Som kan ta mig för den jag är som jag kan ta för den han är. Jag började med Facebook i höstas och hittade en massa folk som jag av olika anledningar tappat kontakten med. Vi pratar med varandra och upptäcker varandra på nytt. Men som sagt, jag är inte i fas för seriösa saker just nu.
Mitt liv har kantats med taskig tajming! När det gäller vilken klass jag ska gå i i olika skolor: de som gick i klasserna över eller under mig har haft de roligare klasserna, när det gäller jobb: strax efter det att jag skulle blivit inLASad på några ställen och de inte har "anställningstänket" så jag blev utLASad... ja, några månader senare anställdes alla som var kvar... Kärlek: då jag inte är mottaglig så kommer alla prinsar ridande som fan! Kommer de att finnas kvar då jag varit singel klart? Tveksamt... Hoppet är i alla fall det sista som ska överge en, sägs det.
Har inte känt för att skriva nåt....
Det har gått ett tag sedan jag kände mig skrivsugen, men nu verkar det ha släppt lite. Livet har varit minst sagt turbulent på slutet och skrivandet har legat på låg prio. Men snart har jag nog landat. Tankar som borde bli skrift börjar komma till mig och det är ett bra tecken på många saker :-)
Var sak har sin tråd - det här var mest ett mellansnack!
Var sak har sin tråd - det här var mest ett mellansnack!
måndag 24 december 2007
Kärlek!
Var på fest. En väldigt trevlig fest. Alla presenterade sig, det var meningen vi skulle nätverka lite. En av de första som presenterade sig var världens goding! Verkligen! Han syntes mer än alla andra tillsammans. Senare fick jag veta att han tyckt samma sak om mig.
Det tog inte så lång stund innan han samlat mod till sig och frågade om inte vi kunde ses någon dag. Klart vi kan! tänkte jag. Och sedan var det klart! Kärlek vid första ögonkastet finns verkligen!
Efter en vecka känns det som om vi känt varandra hur länge som helst. Fattar inte hur det gick till, riktigt, men jag njuter av det!
Det tog inte så lång stund innan han samlat mod till sig och frågade om inte vi kunde ses någon dag. Klart vi kan! tänkte jag. Och sedan var det klart! Kärlek vid första ögonkastet finns verkligen!
Efter en vecka känns det som om vi känt varandra hur länge som helst. Fattar inte hur det gick till, riktigt, men jag njuter av det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)