Bara att gilla läget 2007-03-01

I dag var en hemsk dag. Eller gårdagen - klockan har just passerat midnatt. Stressa hem från jobbet för att hinna till sonens träning, var det första. Under tiden han tränade sprang dottern omkring i Sporthallen och hon råkade snubbla olyckligt och tog emot sig med handen då hon föll med näsan före in i en dörr. Näsblodet gjorde att jag trodde att det var det värsta, men efter en stund sa hon att hennes finger gjorde ont. Och visst - det var rejält svullet och jag kände att vi får ta vägen förbi på akuten innan vi åker hem.

Klockan 19.20 stämplade vi in på akuten. Klockan 22.15 fick vi träffa en doktor som inte ens säger "hej" då han klev in i rummet. Inte heller såg han varken mig eller dottern i ögonen.Han var inte intresserad av att presentera sig.

Han tittade på flickans finger och sa ordet "röntgen". Vid det här laget var hennes finger mer lila än någon annan slags färg.

Hon röntgades. Jag såg bilderna och kunde inte se någon spricka, som jag trodde det var, så jag tog för givet att lite bandage på så fick vi åka hem. Klockan var ju sent och alla tre var vi trötta.

Läkaren tittade på bilderna och vi fick träffa honom igen. Inget "hej" den här gången heller. Däremot sa han: "Det gick ju snabbt det där! Men jag har lite tråkiga nyheter. Det är en skelettskada på fingret så det blir Hand- och plastikkirurgen i morgonbitti".

"Neeeeeejjjjj!!!!" skrek jag inombords.

Ingen på akuten kunde gipsa så hon fick bandage och i morgonbitti får vi helt sonika bege oss upp på sjukhuset igen.

Klockan var några minuter i midnatt då jag låste upp dörren här. Det är natt mot torsdag. Barnen har skola i morgon. De är 10 och 7 år.

Bara att gilla läget.