Så var det en som sa efter minnesstunden jag var på idag. Och det är ungefär så det känns. En fin människa har gått vidare till ett annat slags liv än jordelivet.
Tänk att en person, som man träffar några timmar varannan vecka under lite drygt en termin, kan sätta sådana djupa avtryck i så många personers liv. Vi, som haft förmånen att ha honom som lärare och mentor, säger alla ungefär samma sak: Då han talade till oss förstod vi inte riktigt allt. Men efter några år – eller ibland många år – förstår vi vad det var han menade.
Han var underfundig, klok, tänkande och såg så mycket. Uppfattade små signaler, tonfall och känslor.
Jag har vetat att han alltid funnits där om jag skulle behöva vägledning. Telefonnumret fanns inprogrammerat i mobilen, det har bara varit att ringa. Många är de gånger då jag mer eller mindre varit hysterisk över något som inte fungerar som det ska. Även fast jag gjort som han sagt man ska göra. Jag ringde upp honom och vad han gjorde sådana gånger var att han bad mej att sätta mig ner, andas lugnt. Det var en order. Då han försäkrat sig om att så skett - först då - frågade han vad det var för problem. Alla blev tagna på allvar i den situation som man befann sig i. Även om jag blev hysterisk över en struntsak, så var jag värd att bli tagen på allvar. Ungefär så tror jag han resonerade med allt.
När jag slutade min utbildning visste jag att jag skulle sakna honom. Idag finns inte hans nummer kvar i min mobil. Jag kan inte längre ringa honom och be om råd. Inte för att jag, sedan jag slutat på utbildningen, haft mycket kontakt med honom. Men möjligheten har funnits. Vetskapen om det har räckt långt.
Han avslutade sina radioprogram med frasen: ”Tills vi hörs igen – LEV!” Jag kommer inte att höra honom igen, men måste komma ihåg att leva.
Det känns som en bekant uttryckte sig efter minnesstunden: ”Så har världen blivit lite sämre nu”.
söndag 15 juni 2008
Naturen kom till stan 2006-04-22
Jag och barnen var ute och promenerade på gatan där vi bor. Hörde för första gången alla flyttfåglar som kommit hem efter sina vintersemestrar på varmare ort. De kraxade jättemycket och vårkänslorna bara svämmade över inne i oss.
Så gick vi några steg till och då fick vi se vad allt handlade om. Det tog en stund innan jag fattade vad det var som hände tre meter bort. En duvhök (tror jag) hade övermannat en kaja som kämpade för sitt liv! På trottoaren mitt inne i Umeå! Höken var mycket bestämd och tittade sig omkring - hotfullt. Det var som att den försökte nagla fast oss andra som tittade på med sin blick. Den höll kajan i ett hårt grepp. (Tänk om jag haft en kamera i fickan!)
Det blev en hård kamp. Kajan fick greppet om höken, som snabbt slog om och fick överläget igen. Skatorna försökte hjälpa den stackars kajan. Sonen försökte skrämma höken, men jag bad honom låta bli. Naturen har sin gång. Vi kan inget göra.
Barnen blev alldeles tagna. Dottern, 6½ år, började gråta och sa att sådana som den höken borde inte få finnas. Jag försökte pedagogiskt förklara för barnen att det är så det är i naturen. Rovdjur finns och de dödar andra djur. För sin egen överlevnads skull. Att vi människor också är rovdjur i grunden. Vi dödar ju kor och grisar för matens skull.
Sonen (snart 10 år) överväger nu att bli vegetarian *hjälp*
Så gick vi några steg till och då fick vi se vad allt handlade om. Det tog en stund innan jag fattade vad det var som hände tre meter bort. En duvhök (tror jag) hade övermannat en kaja som kämpade för sitt liv! På trottoaren mitt inne i Umeå! Höken var mycket bestämd och tittade sig omkring - hotfullt. Det var som att den försökte nagla fast oss andra som tittade på med sin blick. Den höll kajan i ett hårt grepp. (Tänk om jag haft en kamera i fickan!)
Det blev en hård kamp. Kajan fick greppet om höken, som snabbt slog om och fick överläget igen. Skatorna försökte hjälpa den stackars kajan. Sonen försökte skrämma höken, men jag bad honom låta bli. Naturen har sin gång. Vi kan inget göra.
Barnen blev alldeles tagna. Dottern, 6½ år, började gråta och sa att sådana som den höken borde inte få finnas. Jag försökte pedagogiskt förklara för barnen att det är så det är i naturen. Rovdjur finns och de dödar andra djur. För sin egen överlevnads skull. Att vi människor också är rovdjur i grunden. Vi dödar ju kor och grisar för matens skull.
Sonen (snart 10 år) överväger nu att bli vegetarian *hjälp*
Adrenalin 2006-04-01
Hagamannen är gripen. Eller det polisen säger sig vara säkra på vara Hagamannen i alla fall. I går var häktningsförhandlingen och hela mediasverige var där. Som den lokala reportern jag är uppe i norra Sverige, har jag aldrig tidigare varit med om ett sådant pressuppbåd. Det här är så stort! Inte ens då Tingsrätten sprängdes, för några år sedan, var det så här. Stämningen var spänd i polishuset, alla var på tå trots att alla försökte se avslappnade ut.
Efter förhandlingen var det en liten presskonferens. Alla ville sitta närmast för att få bäst ljud, kunna ställa de bästa frågorna, få de bästa bilderna. Trängsel, armbågar och irriterade blickar från kollegorna. Men det var jag (förutom Aftonbladets reporter, som skjutsade honom till flyget) som var den enda som fick en unik intervju med Leif Silbersky! Andra försökte knipa honom under tiden, men jag nagalde fast honom. Kändes skönt att knäppa stockholmsjournalisterna på fingrarna! *skrattar*
Idag är jag lite lugnare....*ler*
Efter förhandlingen var det en liten presskonferens. Alla ville sitta närmast för att få bäst ljud, kunna ställa de bästa frågorna, få de bästa bilderna. Trängsel, armbågar och irriterade blickar från kollegorna. Men det var jag (förutom Aftonbladets reporter, som skjutsade honom till flyget) som var den enda som fick en unik intervju med Leif Silbersky! Andra försökte knipa honom under tiden, men jag nagalde fast honom. Kändes skönt att knäppa stockholmsjournalisterna på fingrarna! *skrattar*
Idag är jag lite lugnare....*ler*
Barn är fina 2006-03-25
Jag och barnen var i stan och skulle åka buss hem. I busskuren fanns det en massa klotter och min snart 10-åriga son sa: Mamma, det som står där var inte så sött.
Jag svarade: Nähä, vad står det då?
Sonen läste: "Ring (ett telefonnummer) om du vill Kullavägen"...om du förstår (tittade menande på mig)... Kullavägen är ett finare ord än det där andra, du vet.
Sedan frågade han: Har du en penna?
Jag svarade att nej jag hade ingen penna och han ska inte klottra något.
Han sa: Tänkte bara stryka över det där, för det var så dumt.
Man blir ju varm i lilla hjärtat! *ler*
Jag svarade: Nähä, vad står det då?
Sonen läste: "Ring (ett telefonnummer) om du vill Kullavägen"...om du förstår (tittade menande på mig)... Kullavägen är ett finare ord än det där andra, du vet.
Sedan frågade han: Har du en penna?
Jag svarade att nej jag hade ingen penna och han ska inte klottra något.
Han sa: Tänkte bara stryka över det där, för det var så dumt.
Man blir ju varm i lilla hjärtat! *ler*
Gamla saker
Jag har skrivit på andra ställen som inte finns kvar, men en del av texterna vill jag ändå ha kvar för att jag inte ska glömma, eller för att de helt enkelt betyder något. De kommer in här en efter en.
Gamla vänner
Den här våren har varit fantastisk på många sätt. Facebook har varit ett hjälpmedel och jag har hittat människor som jag av olika anledningar tappat bort under årens lopp. Nu till midsommar är vi ett gäng som inte setts på 17 år som ska fira tillsammans. Och grejen är att då vi pratar på telefonen så är det som om inga år alls har gått! Jag och bästa vänninnan från 1989 bestämde att vi skulle fira midsommar tillsammans och under våren har andra trillat in och sagt ja till inbjudan, bara sådär! Helt galet, helt underbart.
Snart ses vi!
Snart ses vi!
onsdag 11 juni 2008
Snurrig
Vad vill jag med mitt liv? En sak vet jag och det är att jag inte vill vara singel (som jag nyss trodde jag ville vara) - jag vill träffa Den Rätte. Och jag tror jag kan ha gjort det. Kruxet är att han inte bor i samma stad som jag. Så vad vill jag med ett förhållande? Klarar jag av att ha ett distansförhållande? Jag vet inte. Förmodligen vill jag dela vardagen med Honom. Komma hem till Honom, äta middag med Honom, somna och vakna med Honom.
Jag är fast där jag bor då jag har barn som också har en pappa. Kan man begära att Han flyttar till samma stad som jag? När Han har sitt liv där han lever och verkar?
Är det så att "om det är rätt så finns inga hinder, bara möjligheter"? Som det sägs? Jag vet inte. Men om det nu är så rätt, kan man bara blunda då? För olika hinder som att det är typ halva landet mellan oss? Eller är det så att man ser till att det fungerar? Kanske det är så, men hur länge då? Jag vill inte ha ytterligare ett förhållande som håller ett tag, några år eller så, och sedan fungerar det inte längre... på grund av avståndet.
Har jag någonsin känt mig snurrig så är det nu. Åren rinner iväg och jag vill träffa den Man som jag ska åldras med.
Jag är fast där jag bor då jag har barn som också har en pappa. Kan man begära att Han flyttar till samma stad som jag? När Han har sitt liv där han lever och verkar?
Är det så att "om det är rätt så finns inga hinder, bara möjligheter"? Som det sägs? Jag vet inte. Men om det nu är så rätt, kan man bara blunda då? För olika hinder som att det är typ halva landet mellan oss? Eller är det så att man ser till att det fungerar? Kanske det är så, men hur länge då? Jag vill inte ha ytterligare ett förhållande som håller ett tag, några år eller så, och sedan fungerar det inte längre... på grund av avståndet.
Har jag någonsin känt mig snurrig så är det nu. Åren rinner iväg och jag vill träffa den Man som jag ska åldras med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)