fredag 17 juli 2009

Liten människa, stora tankar

Jag följer en del bloggar. Lite olika - ni kan se vilka här till höger i spalten. Måste säga att jag är HELT och HÅLLET fascinerad av William, 12 år! Han skriver så bra, har så mycket kloka tankar och är vansinnigt kreativ. Och mogen för sin ringa ålder. Här kan ni följa hans tankar och funderingar, ta del av hans filmer med mera.

torsdag 16 juli 2009

Lax och mums med kärlek

Igår blev jag bjuden på middag hos min fantastiskt söta och fina pojkvän. Han är även en bra kock, ska tilläggas. Han lagade något han kallade "Kärlekslax" och den var riktigt god.

Efter en prommis i staden där vi kollade in hur utelivet såg ut kom vi hem. Mitt blodsocker hade nått någon slags bottennivå och undrade om han hade nåt socker hemma. "Kära du, jag har ju 'Kärleksmums' som du ska få".

Vad säger man? Blir man inte alldeles helt rörd, varm i kroppen och glad i hela människan?

God morgon!

Startade morgonen med yoga på torget! Underbart initiativ av arrangörerna, måste jag säga. Och med min morgonstela kropp kan det inte bli bättre - snacka om att fröken är stel i kroppen! Men nu känns jag lös och ledig och pigg. Undrar om någon har morgonyoga att erbjuda så jag kan göra det till en vana?

måndag 13 juli 2009

Myskväll på en ö

Söndagkväll var det. Och fint väder. Vi tänkte vi skulle ut med barnen i naturen. Kvällsgrilla korv och bara mysa, tänkte vi. Barnen, eller ja - tonåringen, var tvungen sura och tjura en massa: "Jag vill inte åka dit och inte dit. DIT vill jag för där vet jag det är roligt" och var sur för att det inte blev som han ville. För han var den enda som ville det han ville.

Hur som helst tog vi oss en båttur till en liten ö. Barnen var lyckliga där de sprang omkring på klipporna, täljde grillpinnar och kastade sten i vattnet. Tack och lov för att jag som mamma står på mig ibland! Det behövs inget lekland, äventyrslekparker osv. Naturen duger så gott! Och mysigt fick vi!


Barnen i båten




Johan och Max




Grillpinnar ska täljas




Skönt att komma ut som omväxling

onsdag 8 juli 2009

Uppdatering

Som jag konstaterat tidigare skriver jag alldeles för sällan. Borde kunna komma med några rader per dag... Men jag har inte haft skrivarlust, inte haft tid etc...

KÄR har jag i alla fall blivit! Riktigt ordentligt, dessutom. Och det känns hur bra som helst! Jag hade tänkt vara singel ett bra tag till, men så stod han där och det blev nästan som kärlek vid första ögonkastet - båda föll vi pladask :)

JOBB har jag, fast ingen inkomst. Annat än typ a-kassa. Arbetet på förra stället tog slut och nu arbetar jag med att ställa till en insamlingsgala för Umeås utsatta personer. Känns bra att ägna arbetslösheten åt något vettigt! Bloggen kan komma att handla en hel del om VIPgalan och arbetet med den.

Och lite annat smått och gått. Nu hoppas jag att regnet som kommit de senaste dagarna upphör och att värmen kommer tillbaka till oss igen!

Till nästa gång - LEV!

onsdag 13 maj 2009

Kul att göra andra glada!

Hade en brittisk gäst härinne som undrade var hon kunde hitta "typiska svenska saker". Jag föreslog både Hemslöjden och Handelsgården, med de lokala konsthantverkarna. Hon kom tillbaka med ett stort leende på läpparna och sa:
"I just want to thank you! I´ve visited them both and WOW! I´m so happy now!"

Ibland är mitt jobb enkelt, men inte desto mindre roligt :)

Fick ett sms...

... av en tjej på 9½ år:
"...NN har gjort slut, han är ju helt dum i huvet! XX var ihop med YY och han gjorde också slut! Båda är ju helt sykiskt störda!"

Inte är det lätt det här med kärlek inte. Men jag känner mig som en tonåring igen! :-)

torsdag 5 februari 2009

Skriver på tok för sällan!

Varför?! Jag vet inte. Kanske vill jag inte dela med mig av mitt liv för mycket. Men hur många på en skala läser det jag skriver å andra sidan. Skulle behöva skriva av mig mer, men ja... Det tar emot ibland.

Men i kväll har jag sett på "Du är som du äter". Igen. Anna Skipper är en coach för folk för att de ska äta och leva sunt. Bra så! Hon ser fräsch ut. Om hon hade varit kring de 50 år. Hon är alltså 2 år äldre än jag och jag lever inte som Anna Skipper lär men blir tagen för att vara kring max 30 år. Kanske 31-32. Jag blir 40 år nästa år.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Det var programmet med Sanna Bråding. En tjej som är van att synas i tv. En tjej med oerhörda problem... Ätstörningar, missbruk i dess olika former... you name it - hon har varit/är där!

Jag har sett "Du är vad du äter" många gånger med s k "vanliga" personer som har lite eller mycket övervikt. De har fuskat som fan och ändå "klarat provet" i programmet så att säga. Jag måste erkänna att jag sett ganska många av de här programmen... Jaja! Sanna Bråding, med ALL den här problematik hon har klarar programmet felfritt! Hmmm, tänker jag. Vill man vara supersnäll med henne efter alla skriverier och hjälpa henne till en comeback? Eller är det så att den här tv-personligheten i tv-programmet som verkligen gör ner alla verkligen växer? Jag vet inte. Men är det så att jag har sett henne som henne själv önskar jag henne verkligen Lycka Till!

söndag 2 november 2008

Nu vet jag

Har haft en underbar helg. Verkligen. Träffat släktingar som jag inte sett på flera år och umgåtts under trevliga former. Kusin M, hans barn och hans syster Z bjöd på middag och Halloweenfest igår. Barnen stormtrivdes och jag med. Maten var god, hemmet var smyckat med diverse spindelväv och pumpalyktor gjordes. Sonen blev en hejjare på att skära ut dem och blev riktigt stolt över sina verk:)

På morgnarna har vi sovit tills vi vaknat och sedan ätit långfrukost som M dukade upp. Allt man kunde önska sig fanns på bordet. Och i morse kände jag att det är så här jag vill ha det. Träffar jag en man ska han vara som min kusin! Det kändes att så vill jag ha det i livet. Frågan är bara var jag hittar Honom den dagen jag känner mig redo för en man i mitt liv...

tisdag 7 oktober 2008

Måste grannen stenas?

Den här texten har publicerats många gånger, men den är så bra att den tål att publiceras igen:

Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella:

Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7). Vad kan vara ett skäligt pris? I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta gäller bara människor utanför EU. Kan han ha rätt?

Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt 2:e Mos 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och det vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det okej om jag sitter i vapenhuset?

Kan mina barn börja träna fotboll i IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsatta spela här hemma med en plastboll?

En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen bomull och polyester). Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att stena dem? (3:e Mos 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?

Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar.

Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.

Magnus Samuelsson i Tånnö

torsdag 2 oktober 2008

Insikt 2

Så är det bara att inse. Fejsa verkligheten. Diagnosen "Deprimerad". Jag trodde att om man fick en sådan var man så orkeslös att man inte skulle klara av jobb och så. Visst, jag har haft svårt att klara av att orka en massa men jag har ju klarat av att arbeta.

Det finns en del tester man kan göra och de har nu visat mig att jag är rätt så nere. Det liv jag levt de senaste åren och då fram för allt det senaste året ska man inte behöva leva. För mycket av allt som har med oro, inte veta om man har någonstans att bo eller inte, har jag jobb, barnens liv och välmående, sonen fick diagnos han med, en sambo som bröt ihop och jag var tvungen att ta hand om hans ångest med... Vem tänkte någonsin på mig? Det var det ingen som gjorde. Nu gör jag det. Har fått hjälp att hitta en bra läkare, medicin är på väg och samtalsterapi med. Bra kvinna reder sig inte själv, alltså.

En dag, någon gång i framtiden, kommer den här damen att vara en lyckligare dam. Det får ta den tid det tar. Jag orkar inte må illa längre.

fredag 19 september 2008

Norra Sverige, is, isbjörnar och förväntningar

Jag arbetar inom turismen. Till norra Sverige kommer det folk, även svenskar, med en bild av hur norra delen av vårt land är. Här kommer några exempel från min tid på turistbyrån.

1)Ett kryssningsfartyg med en massa tyskar lägger till i Umeå och vi har ordnat med guidade bussturer för 2/3:ar av passagerarna. Den sista tredejdelen har några timmar i stan för shopping och så. De har fått en karta som visar Umeå centrum och där ska de hålla sig, annars missar de båten som ska vidare. En del av dem kommer in på turistbyrån för att köpa souvenirer, kolla mejl osv... och en gäst frågade lite om stan och så. Men så var det en fråga som han verkligen ville ha svar på. Jag såg på honom att någonstans visste han svaret, men var ändå tvungen att ställa den: "Can I see a moose some where here?" och pekade på kartan över Umeå centrum. "No" svarade jag. "We hardly see them at all in the woods".

2)En svensk kvinna från södra Sverige hade valt Umeå universitet för sin distansutbildning under höstterminen för att det låg så långt norrut. Hon tänkte ta upp sin familj och kom in till oss för att ta reda på lite vad de kunde hitta på under den helgen. Hennes fråga var om vi hade någon bra skidort här. Jag undrade vad hon hade i tanken, var de brukade åka skidor och så. De brukade vara i Åre, Sälen osv. Jag svarade att i Umeåregionen finns inte just den skidåkningen eller skidorter, då måste man till fjällvärlden som är Kittelfjäll, Hemavan och Tärnaby. Sen kom det fram att det var i oktober som hon hade tänkt ta upp familjen på en skidweekend! Jag sa då att här inte finns så pass med snö att det finns några backar öppna. Vi har ingen snö alls här då för det mesta. Hon blev oerhört besviken och det kändes nästan som att det var mitt fel att vi inte har tillräckligt med snö den tiden på året. Hennes kommentar var den här: "Här har jag valt universitet efter geografin! Jag ville så långt norrut för att ta del av vintern ordentligt!". Hur var hennes geografiundervisning i grundskolan, var den fråga jag fick i mitt huvud den gången.

3) Det här är jättevanligt. Ett par kommer in och jag förmodar de kommer från Medelhavsområdet någonstans. De vill, som så många andra, åka upp så långt man kan komma på jordklotet. De har en bild om att det är så märkvärdigt, bara man är längst upp. Jag kan förstå den här grejen i juni då midnattsolen är, men nu... Just det här paret ville den här helgen, 19-21 september, åka till ishotellet i Jukkasjärvi. Vi sa att det inte var öppet eftersom det är för varmt för att ett ishotell ska kunna existera. Isen smälter, liksom. Och de blir jätteförvånade! Tjejen i paret ville i alla fall så långt norrut hon kunde komma, de hade den här helgen på sig. Jag tror att killen bor här och har lite större förståelse än tjejen och vi förklarade att de kan få alldeles fantastisk natur närmare än i Kiruna. De skulle få mer upplevelse om de valde att åka mindre bil och föreslog Mårdseleforsarna i Vindelälven,som är en av de fyra nationalälvarna i Sverige, och sedan vidare upp till Tärnaby/Hemavan. Istället för att köra minst dubbelt så långt och tillbringa större delen av tiden i bilen och bara swischa förbi naturen.

Idag kom de in igen och de hade bestämt sig för att följa vårt råd. Bra så. Men så kommer tjejen in ensam efter en stund och sa att "I want to see ice and white bears". Igen fick jag förklara att det inte är rätt årstid för is och snö. Jag förklarade att hon fick åka till Kebenikajse, som är det högsta berget i landet och bestiga det berget för att komma till glaciärerna. Det är liksom inte en grej man gör lite sponant så. Och för att se isbjörnar måste hon till typ Nordpolen. Hennes fråga på det var "Hur långt är det dit?".

Kontenta: En del ger sig inte! De har sin bild och vad man än säger så kan man inte slå hål på den bilden. Geografi är ett bra ämne i skolan!

fredag 12 september 2008

Ensam mamma söker...

Kom hem från jobbet efter fredagsmiddagen var intagen på Max Hamburgerrestauranger. Slog på tv:n och där var då programmet "Ensam mamma söker...". Kanske inte just mitt favoritprogram, men lite trevligt ändå. Tre ensamstående mammor får chansen att möta Kärleken under en sommar. Allt är oerhört trevligt, alla är nyfikna och så väldigt positiva under det första programmet. Mammorna och killarna intervjuas: "Hur känns det här?" "Vill du träffa henne igen?". Ja, ni fattar upplägget. Vem ska väljas i slutänden?

Så kom det citatet: "Känslor är känslor. Det är nästan som en melodifestival, man kan inte tävla i känslor".

Hur får man till en sådan formulering? Jag har ännu inte bestämt mig för om det var ett bra eller dåligt säg, men killen som fällde den känns inte som den mest intelligenta personen...

lördag 23 augusti 2008

Skyddsänglar!

Som jag nämnde här nedan har sonen fått för sig att han har personer på sitt rum då han ska sova. De var skrämmande, tyckte han, och han var verkligen jätterädd! Jag visste inte hur jag skulle hantera det hela, jag tror ju själv på spöken och sånt, men ville inte skrämma upp honom mer. Så jag berättade att det finns de som tror att det finns "skyddsänglar" eller "hjälpandar" som bara vill en väl. Som finns där för att rädda oss från faror osv.

I går sa han att han hade pratat med de här personerna som varit på hans rum. De hade bett om ursäkt för att de skrämt honom och sa att de inte ska göra det igen. Han var glad och mycket lugnare efteråt.

Han har berättat att han varit med om det här i flera år. Men att det blir mer och mer med åren. Jag vet inte vad jag ska tro alls. Är det här något som bara finns i hans fantasi eller äger han faktiskt en förmåga att se och komma i kontakt med övernaturliga saker?!

torsdag 21 augusti 2008

Gamla hus

Vi har flyttat rätt många gånger det gångna året. Ett samboskap som inte var så lyckat var starten och inom nio månader hade vi flyttat inte mindre än tre gånger, barnen och jag. Jag kan meddela att det var förenat med en hel del stress.

Först var vi kvar i den underbara lägenheten där vi blev sambos - han flyttade ut och ensamen klarade jag inte av den enorma hyran som den hade. I februari hittade jag det hus vi nu bor i och en trerummare. Ett hus från 1937 som är rätt mycket i orginal - med de fördelar och nackdelar som det innebär. Fördelarna är de att huset har charm, dörrarna är kvar från -37 och man har inte på 40- och 50-talen fått för sig att spika upp masoniteskivor över speglarna på dörrarna och måla dem vita. Takhöjden är på 2.70 och fönstren höga. Ute på gården har vi rabarber och vinbär och en stenmur runt. Det känns som om vi bor i ett eget hus!

Nackdelarna är de att huset är enormt eftersatt.

I maj flyttade vi upp en trappa i samma kåk till en större lägenhet så även jag fick ett eget rum, istället för att ha ett kombinerat sov- och vardagsrum. Men... Sonen har nu fått för sig att han hör röster och ser "personer" när han ska lägga sig. I går hade "de" sagt: "Sov, sov..." I natt hörde och såg han dem igen. Jag har inte hört eller sett något alls. Men min granne säger att han och hans kompisar har varit med om lite saker som att handtag på dörrar har plötsligt rört sig...

Hmmm... Vad ska man tro? Har jag en son som faktiskt på riktigt har en förmåga, eller ska man tro att allt är inbillning och att det har med mörkrädsla att göra? Han sover bredvid sin mamma i natt i alla fall.

måndag 11 augusti 2008

Allt är relativt

Jag börjar närma mig de 40, men jag tror aldrig jag känt mig så ung som nu. Det måste vara något som händer med en människa kring de här åren. Mer avslappnad och lugn, känner jag mig. När mamma fyllde 40 sa hon att "Nu börjar livet" och då tyckte jag att hon var en tant. Nu är jag själv där, men känner mig inte som en tant. Allt är relativt.

I helgen var jag på bröllop och gifte bort en av mina "småkusiner". Jag har ett helt gäng kusiner som jag tyckt varit småbarn under årens lopp... Men ja, de blir ju äldre de med! Folk frågade vem jag var och jag sa att jag var bruden äldsta kusin varpå samtliga svarade: "Det kan man då inte tro". Mina barn anser mig inte, som jämförelse bakåt i tiden, att deras mamma är en tant. De anser att jag är så ung så det finns inte.

Idag tar jag det som en komplimang. Men då jag var 27 år och fick visa leg då jag skulle köpa snus var det en förolämpning. Killen i kiosken trodde dessutom att leget inte var mitt! Då hade jag varit gift i 2 år och hade en 1-åring i vagnen utanför butiken. Då ville jag bli tagen i den ålder jag var i. Det vill jag nu med, naturligtvis, men det gör inget om man skulle gissa på att jag är kring 30:) Har dock inte ålderskomplex! Jag njuter!

tisdag 5 augusti 2008

Insikt

Sonen kom på under fotbollsturneringen att man kunde panta burkar. Man fick en godis á en krona/2 burkar och han samlade så mycket att de i kiosken till slut sa ifrån. De kunde inte längre ge bort godis... Han deppade en stund, men kom sedan på att han kunde samla på sig burkar och få pengar för dem i en butik! Så det gjorde han. 39.50 fick han ihop innan vi åkte hem och han ångrade lite att han så girigt hade velat haft godis innan...

Vi pantade burkarna på vägen hem och allt var bra. Så säger han tillslut så här:
- Jag hade kunnat ge pantpengarna till Röda Korset också.
- Ja, sa jag. Men då hade du inte haft pengarna nu...
- Men de har ju inga pengar, det kan ju vara barn som har det svårt, fattigt... och vi har ju inte heller så mycket pengar, men de har det nog värre. Rädda Barnen och Röda Korset behöver ju alla kronor de kan få!

Visst är det så! Men jag tycker han gjorde sig förtjänt av de nästan 40 kronorna han jobbade ihop!

Söt är han då han tänker i alla fall, min son! :)

Fotbollsfestival

Dottern spelar fotboll. Hon spelar fotboll väldigt bra, dessutom. I helgen var det Umeå Fotbollsfestival. Den femte största turneringen i Sverige. Hela laget var så taggat och även de tjejer som inte riktigt förstår hur kroppen hänger ihop och som inte heller förstår det här med vad fotboll handlar om spelade så bra! Jag har varit en stolt fotbollsmorsa under flera dagar.

Idag känns min skalle som om innandömet har bytts ut mot bomull. Jag har varit så oerhört slut vid de här dagarnas slut att jag inte minns när jag varit så trött sist. Visst! Vi har haft superkul! Det har varit jätteroligt att se dottern spela, träffa alla människor och så vidare. Mindre roligt var att städa bajamajorna. Men ska man se positivt på saker och ting så var just den biten mindre läbbig än jag föreställt mig det.

Efter helgen började jobbet. Jag skulle behöva minst en vecka på ett spahotell, en "James" som städade och tvättade här hemma under tiden jag var på spahotellet... Det är ett år kvar till nästa semester...

torsdag 24 juli 2008

Klädinköp

Vi ska på bröllop om några veckor och sonen och jag var tvungna att handla kläder till den dagen. Det är verkligen inte lätt att hitta kläder som passar dels mig och dels mig på ett bröllop! Och att hitta snygga brallor till sonen är ungefär lika svårt.

Tillslut hittade vi ett par snygga jeans och ett par skor till honom och då blev hans humör bättre. Av någon anledning är det roligare att köpa skor än byxor, enligt honom.

Vi hade fortfarande inte hittat något till mig: överallt dessa blommiga klänningar med en massa ryschpysch som verkligen inte känns Erika. Tillslut hittade vi Affären! Jag hittade även en klänning och sonen säger: "Ja, den var snygg. Det är som en Catwoman-klänning". Jag provade den och visst, den var snygg. Kanske inte så mycket bröllop, dock. Jag frågade sonen och hans svar blev: "Nej, det är nog inte så mycket bröllop. Det är mer dejt över den klänningen"!

Han har just fyllt 12 år.

tisdag 24 juni 2008

Köpsug

Var på stan med sonen på en shoppingrunda. Kläder till honom skulle inhandlas men av någon anledning slank vi in på The Phone House och skulle kolla en sak. Så börjar vi prata med en säljare där som ser våra - något till åren kommna - telefoner och undrade hur mycket pengar vi egentligen lägger ut på de tre kontantkorten varje månad. Samtalet slutade med att han nästan helt och hållet övertalade mig om att teckna ett mobilt bredbandsabonemang och köpa en lap top och tre nya telefoner!!! Vi skulle verkligen behöva bättre telefoner alla tre i familjen och ja, vi skulle behöva en dator till... Det är ofta bråk om den enda datorn hushållet äger och lillasyster känner sig undanknuffad av storebror.

Men jag blir nervös då jag inte besitter någon som helst kunskap om tekniska saker. Måste diskutera det hela med en vän som kan sådant.

Sonen gick naturligtivs upp i högvarv då han insåg vad det var vi pratade om. Nu hoppas både han och jag att det verkligen ÄR ett bra erbjudande. Köpsuget eskalerade något alldeles enormt hos mig!